Slaguggla

2022 – ett bra år för slagugglan

Ringmärkning av slaguggla kan ha sina konsekvenser. Som till exempel att gå två veckor med ett domnat ringfinger efter att en hona tydligt visat sitt missnöje med att ha blivit lyft ut ur sin holk genom att knipa tag i märkarens finger med sina kraftiga klor. Eller att balansera med livet (kanske inte riktigt livet) som insats på en nedfallen granstam över iskalla vårbäckar. Eller att klättra över en storblockig brant bara för att upptäcka att trädet där holken satt i fjol inte finns längre – här är nu en bergtäkt!

Men ringmärkning av slaguggla innebär också den där spänningen när man närmar sig holken och sträcker upp kameran på teleskopstången – och glädjen över att hitta en häckning (vi kollar tillsammans mellan 100 – 150 holkar, och 9 gånger av 10 är det tomt). Eller att samtala med Lars (RIP) eller Waldemar eller några av de andra som varit med länge och som talar om ”sina” ugglehonor som om gamla vänner och kan återge detaljer från häckningar årtionden tillbaka. Eller den där stilla stunden med kaffetermosen i en glänta eller uppe på en bergknalle som man aldrig någonsin hade hittat till – om det inte vore just för ringmärkning av slaguggla.

Resultat 2022

2022 blev ett bra år för projektet. Efter två svaga år var det nu dags för en uppgång, och trenden höll i sig. Vi har kollat ungefär 140 holkar, hittat 10 häckningar, kontrollerat en tidigare märkt hona, samt ringmärkt 4 honor och 17 ungar. I två av kullarna som vi märkte var det fyra ungar vardera, där samtliga kommit upp till ”märkningsbar” storlek, vilket tyder på god födotillgång. Genom åren har vi bland sett kullar med ett tydligt ”sladdbarn” som inte orkar ta för sig i konkurrensen med syskonen, och som sannolikt inte klarar sig. I åtminstone ett fall blev det en ”avbruten häckning”, där vi såg ungar som var för små för att ringmärkas vid första besöket, men där holken var tom två veckor senare. Vi misstänker den effektiva jägaren Martes martes! Och i ytterligare två fall var holken tom när vi kom för att märka ungarna – vi kom antagligen för sent.

Lite anmärkningsvärt var att vi ringmärkte hela fyra ”nya” honor – undrar om det rör sig om sådana som vuxit upp i området utan att ha blivit ringmärkta som ungar, eller om det kommit ett inflöde någonstans ifrån. Sannolikt är det väl lokala ugglor som fötts någon annanstans än i en projektholk, det finns ju trots allt naturstubbar och andra boplatser som vi inte har koll på. Och varje år är det någon häckning där vi av olika orsaker inte hinner med att ringmärka ungarna. Det ska bli intressant att följa den utvecklingen de närmaste åren.

Jan-Olov Johansson